Keramisk kondensator, 150 pF (151), 50 VDC, 5-pack

Keramisk skivkondensator, främst använd för kopplings- och avkopplingsändamål

Keramiska skivkondensatorer med linjär temperaturkoefficient och ett mycket bra förhållande mellan kapacitans och storlek. Dom har en mycket stabil kapacitans och ger låga förluster över stora frekvensområden.

Specifikationer:

• Kapacitans: 150 pF
• Märkspänning: 50 VDC
• Diameter: 6 mm
• Tolerans: +/- 20%
• Temperaturområde: -25°C till +85°C
• För måttuppgifter, se bild

OBS! Bilden visar inte nödvändigtvis en keramisk kondensator med rätt värde angivet!

Denna kondensator levereras i ett praktisk 5-pack.

Vad är en keramisk kondensator?

En keramisk kondensator är en kondensator med fast värde där keramiskt material fungerar som dielektrikum. Den är konstruerad av två eller flera alternerande lager av keramik och ett metallskikt som verkar som elektroderna. Det keramiska materialets sammansättning definierar det elektriska beteendet och därmed tillämpningarna.

Keramiska kondensatorer finns i flera olika utföranden, men tidigare vanliga typer som till exempel rörkondensatorer har idag till största delen ersatts av kondensatorer för ytmontering(MLCC) men även keramiska skivkondensatorer avsedda för konventionell hålmontering används i stor utsträckning.

Keramiska kondensatorer polariseras inte, vilket bland annat innebär att dom säkert kan anslutas till en växelströmskälla. Dom har dessutom ett bra frekvenssvar tack vare dom låga parasitiska effekterna som resistan och induktans. Det gör dom bland annat mycket väl lämpade i applikationer för undertryckning av störningar, till exempel avstörning av DC-motorer eller begränsning av självresonans i elektroniska kretsar.

Hur fungerar märkningen av keramiska kondensatorer?

Keramiska kondensatorer märks med en sifferkod. På äldre typer kan också märkning med färgkoder finnas. Dessa färgkoder är uppbyggda på samma sätt som färgkoderna för motstånd.

När man anger keramiska kondensatorers värde med sifferkod, är grundenheten alltid pF. I vissa fall anger man grundenheten med en bokstav, där p = picofarad (pF), n = nanofarad (nF) och u = µF (microfarad). Även tolerans kan anges med bokstäver, men det skall då vara stora bokstäver. Dom vanligaste toleransangivelserna är F = 1%, G = 2%, J = 5%, K = 10% och M = 20%. Bokstaven för såväl grundenheten som toleransen anges efter sifferkoden. Om det i sifferkoden finns ett R står detta för kommatecken. Dessvärre kan detta R också ersättas med bokstaven för enhet, och indikerar då både enhet och kommatecken. Så för att sammanfatta - det är varken konsekvent eller självklart!

Om vi då förutsätter att vi har en keramisk kondensator med tre siffror, eventuellt med en kommaindikator också, så gäller följande:

De två första siffrorna är de två första siffrorna i värdet. Om den tredje siffran är 0 - 6 anger den hur många nollor som skall läggas till. Om den tredje siffran är 8 skall värdet multipliceras med 0.01. Om tredje sifrran är 9 skall man istället multiplicera med 0.1.

Några, förhoppningsvis, klargörande exempel:

220 = 220 pF (2, 2 och 0 nollor)
4R1 eller 4R10 = 4.1 pF (4, komma, 1 och 0 nollor)
10 eller 100 = 10 pF (1,0 och 0 nollor)
478 = 0.47 pF (4, 7 och multiplicera med 0.01)
105 = 1 000 000 pF ( 1, 0 och 5 nollor) = 1 µF
n61 = 0.61 nF (kommatecken och grundenhet nanofarad, 6 och 1)
5u2 = 5.2 µF (5, kommatecken och grundenhet följt av 2)
103K = 10 000 pF tolerans +/- 10% (1, 0, 3 nollor samt tolerans +/- 10%) = 10 nF +/- 10%

I en del, lyckligtvis bara ett fåtal fall, kan man dessutom lägga till siffror och bokstäver för spänning. Dessa ligger då före sifferkoden för kapacitans och tolerans.